Shabby Chic

Shabby Chic är en inredningsstil som egentligen funnits länge, även om den inte fick ett namn förrän mot slutet på 1980-talet. Den kan sägas handla om en återgång till gamla tider, fast ändå inte. Möbler och annan inredning ska helst vara från första halvan av 1900-talet – och se ut som det. Även om det betyder att man kanske själv måste få dem att se slitna ut, eller få patina som det ju så vackert heter. Shabby betyder ju just sjaskig eller sliten. Saker som ser helt nya ut passar alltså inte riktigt in, även om de är av äldre snitt.

Vad gäller färg så är det vitt som gäller, i alla dess olika former. För så är det ju, vitt är inte alltid vitt. Det finns ju mörkvitt också till exempel, och vita möbler som har den där patinan ser ju inte riktigt helt vita ut. Om man vill ha en aning om hur Shabby Chic-idealet ser ut, så kan man ta en möbel, måla den vit, och sedan gå lös på den med sandpapper, för att få fram den där riktiga shabby-känslan. Om man tycker att det låter som lite fusk att själv försöka få möbler slitna på konstgjord väg så har man missat något. Slitet i sig har ett estetiskt värde, ungefär som med jeans.

Men bäst är naturligtvis om man kan köpa sin shabby chic-inredning med redan färdig patina. Därför är loppmarknader, second hand och gårdsförsäljningar riktiga fyndplatser, där man för en billig penning kan hitta otroligt fina gamla stolar, sängar, sängbord och mycket annat! Om andra tycker att det ser slitet ut, så mycket bättre! Och kom ihåg det där med att måla själv för att sedan shabbifiera det. Ibland kan ju saker vara lite väl slitna, även om man gillar shabby chic trots att möbeln i sig är väldigt fin.

Ska man sammanfatta shabby chic så kan man väl säga att den har lite nostalgi över sig, och en vilja av att skapa ett hem som känns som om det har varit bebott i generationer, med föremål som ärvts i flera led. I dagens samhälle är det ju inte många som har det så, och de få som har den turen uppskattar det sällan fullt ut.